Shopping beroende?

Jag har aldrig varit shopping beroende i hela mitt liv. Och om det beror på att jag avskyr att shoppa eller om jag helt enkelt är uppfostrad så det har jag ingen aning om. Jag tänker inte skryta och säga att min mamma köpt precis alla de saker jag sagt att jag vill ha för det har hon inte gjort men hon har varit och är fortfarande en väldigt snäll mamma som gärna hjälper mig att köpa saker jag verkligen vill ha. Och något jag verkligen inte vill egentligen är att låta min mamma köpa allt åt mig, jag vill liksom inte känna mig som en bov och ta hennes pengar när jag lika gärna kan köpa det själv för mina pengar jag får varje månad, förstår ni hur jag menar?
Om hon tyckt att något köp var onödigt har hon mest försökt få mig att öppna ögonen och se vad som mer finns än att endast lägga pengar på en enskild sak. Varken jag eller min syster är den typen som bara vill ha och vill ha utan jag antar att vi är uppfostrade på det sättet att vi nöjer oss med det vi har och sedan någon gång ibland shoppar för att man känner att nu behöver jag nya saker. Jag har månadspeng varje månad som jag nöjer mig gott och väl med, jag kräver inte av min mamma att hon ska ge mig allt jag vill ha för något av det som jag avskyr mest här i världen är bortskämda barn. Får de inte sina byxor för 3000:- brakar det loss och föräldrarna får skiten även fast dem nyligen köpte en väldigt dyr dator till h*n.

Jag har själv tänkt på det här med att vara bortskämd. Jag tror att det absolut skulle vara ganska skönt och bra till en början, men borde man inte tröttna på det tillslut? Eller det kanske bara är jag som tror det?
Jag upplever att livet blir roligare och handlandet i sig också om man har något att längta till, t. ex om jag sett världens snyggaste skor men som hade en ganska saftig summa på sig, så börjar jag ju självklart spara till dem och längta efter att man kommer upp i den där summan så att man äntligen kan få hem dem. Det är i alla fall så jag resonerar, och jag känner mig alltid bättre om jag själv har sparat ihop pengarna till något och köpt det, för då känns det verkligen som att "jäklar, jag lyckades få ihop något själv utan att mamma var tvungen att hjälpa till".
Men jag vet inte vad ni tycker? 

Jag upplever också att om man börjar ansvara mer för sina pengar och köp så blir man mer förberedd till när man blir vuxen. Då har du känt på hur det känns och du vet på ett ungefär vad du har att vänta dig.

/Anna