Samtidigt så vill jag såklart ha henne så länge som möjligt. Men det finns tyvärr ingen möjlighet till det. Min stallplats går dessutom ut nu sista februari.
Det är inte förens nu som jag har börjat inse att vi inte har så mycket tid kvar tillsammans. Tänker på det mer och mer. Tror att jag kommer kunna hålla mig iskall tills det att hon har åkt iväg. Efter det kommer jag nog att bryta ihop totalt. Hon har varit min bästa vän i snart 3 år och vi har kämpat, tränat och utvecklats enormt mycket under tiden som jag haft henne. Trots att hon mer är en hopp häst än dressyr så har hon visat att hon klarar av dressyren minst lika bra. Det var jag som drabbade hoppningen för henne tyvärr. Men igår när hon fick hoppträna så tyckte hon att det var hur kul som helst! Dock lite osäker men det får man vara nu när hon är lite ringrostig. Hon ska även hoppas i morgon då blir hon nog ännu mer lycklig!
Det jag ville komma fram till är att vi har haft en sån sjuk/konstig/jobbig men framförallt en lärorik tid tillsammans! Hon hade knappt någon broms när hon kom till mig och jag hade ingen aning om hur jag skulle rida. Från det till att starta LB i dressyr! Hon har lärt mig allt jag kan idag i och med att hon är så speciell i ridningen. Hon är inget typiskt halvblod som man kan ratta runt på. Man måste rida varenda steg för att få resultat. Utan henne så tror jag inte alls att jag hade varit där jag är idag. Jag har lättare för att rida andra hästar och vet vad jag ska göra och vad so krävs. Vet vad rätt ridning betyder och betyder framförallt för hästens bästa!
Trots att jag har ramlat av ett ex antal gånger, speciellt i början, så kommer hon alltid att vara den häst som har lärt mig vad hästar och ridning betyder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar