Anledningen till att jag valde att skriva ett ganska personligt och väldigt "på stridande" inlägg är för att jag själv vet hur det är att få sådant här riktat mot sig själv och jag har själv varit en som gjort det mot andra, men kan inte förstå varför man gör så?
Något jag inte begriper här i livet är att alla har så himla mycket åsikter om saker som de själva inte är insatta i och förstår. Jag själv är sådan ibland och ska inte göra mig själv till någon liten ängel för det är jag absolut inte. Men jag blir bara så less på allt "jag tittar snett på dig för att du har grisrosa hår och det är inte normalt". Vad är normalt egentligen? Det en själv tycker är normalt är förmodligen inte lika "normalt" i någon annans ögon och vad betyder det? Alla har olika syn på saker och känner olika helt enkelt, vilket är fullt "normalt".
I hästlivet är detta också en stor grej. Om en person råkar sticka ut mer än den andra p.g.a att den kanske råkar ha en envis liten ponny som kastar av ryttaren varje ridpass, då är ryttaren konstig för då kan den inte hantera sin egna lilla ponny. Men å andra sidan, har du ridit ponnyn förut eller drar du bara slutsatsen att ryttaren är helt kass och borde bli soffpotatis istället?
Det är så himla mycket åsikter överallt hela tiden så att jag ibland bara har lust att frysa ner mig själv och tina upp lagom till år 2020 eller något liknande, haha! Men skämt åsido, är inte ni också trötta på allt skitsnack som försigår nu för tiden?
Jag kan dra ett personligt exempel. På sista tiden har jag fått upp intresset för Koreansk och Japansk musik, som ni säkerligen vet vid det här laget, men också koreanska och japanska serier. Och anledningen till detta är för att jag helt enklet blev så himla, himla fascinerad av Japan när jag var där i September förra året att jag helt enkelt inte kunde få nog, vilket gjorde att när jag väl kom hem därifrån började surfa runt på internet och hittade massa roliga saker att se.
Och självklart börjar pikarna komma från olika håll så fort man nämner något som är "annorlunda". För enligt många människor är t. ex koreansk musik inte "normalt". Jag hamnade i en diskussion med en person, onödigt att nämna några namn, där vi pratade om just koreansk musik och koreanska serier. Personen påstod att jag inte var riktigt klok som tittade/lyssnade på sådant och att jag helt enkelt inte var "normal". Denne sa bland annat att "du förstår ju inte ens vad dem sjunger så vad kan det finnas för roligt med att lyssna på det?", då "slog" jag tillbaka med att man antingen kollar upp texten på engelska en gång och sedan vet man på ett ungefär vad den handlar om och sedan är det bra. Men då fick jag tillbaka att "pfft, eller hur". Då kontrade jag och sa som avslut av min argumentation att om det är konstigt att lyssna på musik som är på ett annat språk så är det ju isåfall även konstigt att lyssna på engelsk musik, för jag menar, det är ju också ett annat språk? Jag visste ju självklart att jag skulle få mottugg på det, men svarade helt enkelt att, oavsett språk så spelar det väl ingen roll. Om jag upplever att koreansk musik är trevlig, jag men låt mig lyssna på det så låter jag dig lyssna på Mozart eller vad du nu vill lyssna på.
Är det meningen att alla andra ska säga till en vad som är bra och inte är bra eller ska man kunna få ha sin egna åsikt ifred utan att någon ska komma och kapa den på mitten och kasta den i papperskorgen? Om alla bara låter varandra vara, låta personen ha sitt ifred så skulle allt bli så himla mycket lättare, båda parterna slipper bry som om onödiga saker som tar onödig energi!
Så vad ville jag komma med detta långa och frustrerade inlägg tro? Jo, att vi alla måste sluta vara så fördomsfulla mot varandra. Har man ingen erfarenhet av något man står och klankar ned på så kan man bita sig i tungan och ta ett varv runt huset istället och låta personen ifråga vara glad och nöjd över det den gillar och är intresserad utav! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar